En gång, varannan månad är jag sjuk, oftast lördag-tisdag stannar jag hemma. Det är alltid så att jag mår dåligt i magen, spyr och undviker att äta under de dagarna. Sen helt plötsligt mår jag bra!? Det är jätte jobbigt och många börjar bli oroliga över att jag kanske har något, min mamma tror nu att jag har någon början till bulemi eller så. Men nej, det har jag verkligen inte. JAG ÄLSKAR MAT.

 

Det enda jag kan göra nu är att vara glad att det är över, om det kommer tillbaka så blir det doktorn dirket!

 

Åh herregud. När jag kom in till Täby Combat så sade jag att jag ville köra en testomgång men han i recceptionen sa "Nej, det är tyvärr fullt" så jag gick till Täby istället med min kusin som också skulle testa. Det jobbiga var att vi var tvugna att vänta från klockan 18-21 då Daniels träning var. Han skjutsade ju oss så vi fick gå runt hit och dit i ungefär tre timmar. Jag som var så taggad på att testa och börja till höstterminen, menmen.. kanske efter sommaren då. Ni kanske tänker "Det är väl inte så farligt ?", nej det är inte så farligt, men jag bara hatar Täby Centrum på grund utav det falska folket där. Såklart så träffade man på alla gamla vänner man hade då jag var en "Täbytuggare".. Jaja, det här vart bara ett blajinlägg.

 

Nu på senaste tiden har jag läst så mycket hat på nätet. Vad händer med folk egentligen? Jag vet att folk förändras, men varför kan dom aldrig bli till bättre personer? Varenda "känd" blogg jag läser så finns det alltid något hat, då menar jag inte "jag hatar grodor" osv. jag menar "jag hatar den där horan". Är man en bättre person om man kallar någon slyna, hora, fitta eller? Mina kompisar är också så.. Därför har jag brutit kontakten med en hel del på sistonde. Jag klarar inte av att lyssna på när andra säger något illa om en gemensam/min kompis och sedan så vänder den ryggen, ger ett fejksmile till den såkallade bitchen och är skit trevlig. Antingen så är man tyst eller så gör man något åt det. Jag har också varit så innan, men nu känner jag medlinade för varenda lilla person, så det finns inte i min ordbok/värld. Vart är världen påväg? Visst, man kan tycka illa om folk, men man behöver inte bevisa det för någon! Varken för bloggen, twitter, facebook eller irl. Jag är helt enkelt trött på det, helt seriöst!

 

Till alla er som känner sig som en sån person: Tänk om din "bästavän" backstabbar dig och berättar allt som skulle "stanna mellan er två" till andra personer? Tänk också innan du pratar om någon. Du har ingen aning om hur mycket bättre och mindre problem det skulle bli för dig och andra!